missmoa!

ångest i dagar / nu är det min tur.

Hej på er! först vill jag bara säga förlåt för en frånvaro här på bloggen i nån dag men måendet har verkligen inte vart på min sida denna vecka hittills. Eller nej jag ska egentligen inte behöva säga förlåt. Min blogg är ju till för mig och något som jag ska ha som nöje och något jag ska ha när känslor behövs skrivas ut. Så lika många gånger som jag säger att ni andra ska ta hand om er så måste ju såklart jag också det.. kroppen mår inte så bra just nu helt enkelt och det måste jag såklart lyssna på. 

Har börjat få extremt mycket ångest och har haft det i 2 dagar nu. Det kom extra mycket igår kväll och har hållit i, i stort sätt hela dagen idag. Det kom som en tung sten från ingenstans och la sig rakt på bröstkorgen. En känsla av kvävning började att uppstå. Dum som jag är så försöker jag inte känna efter innan eller göra övningar som min psykolog alltid tjatar på mig om att jag måste göra. När ångesten kommer glömmer jag oftast bort hur eller vad jag ska göra. Som en blackout och en förvirring mellan allt börjar istället uppkomma och så sitter jag där och känner känslor som jag inte vill känna. 

Imorgon ska jag till psykologen igen. Äntligen. Har inte varit där på länge nu. Har börjat med en behandling som heter EMDR (en traumabehandling) och det ska vi fortsätta med imorgon. Däremot kom jag på idag att jag hade fått en uppgift till nästa gång, alltså till imorgon, som jag skulle ha behövt göra. Får ångest över tanken på hur psykologen kommer bli ännu en gång frustrerad på mig. Jag som är så fruktansvärt dålig på att göra alla uppmaningar som min psykolog ger efter varje gång. Saker som ska få mig att må bra men som jag är så fruktansvärt dålig på att göra. Jag förstår inte varför, men jag har så fruktansvärt svårt att göra det. Jag känner aldrig när ångesten kommer och när den väl kommer så blir jag som förlamad i tankarna och helt plötsligt så fungerar inte kroppen som den ska. 

Imorgon börjar jag 12. Har svenska nationella i muntliga delen och jag ska hålla ett tal inför klassen om val som påverkar framtiden. Om min framtida fantasivärld som jag vill göra till verklighet. Sen ska jag hem. Plugga på ett prov jag absolut inte alls känner att jag kommer att klara, historia är INTE min grej. 

Jag må vara så duktig på att uppmana alla andra till att älska sig själva, ta hand om varandra och tro på sig själva. - nu är det min tur att göra det också. Ta hand om mig själv. Det är min tur. 

Halva veckan har snart gått. Jag kämpar bokstavligen in i det sista med äckligt mycket motstånd. Men jag kommer nog klara det - och om jag inte gör det så är det såklart okej det med, då behöver kroppen  min hjälp.

Kramisar xoxo 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas