missmoa!

my girl

VISST ÄR VI SNYGGA!!??
・・・
Idag hade jag nationella prov i matte en hel dag. Sista halv timmen fylldes jag av en svällande känsla av ångest. Som att jag ville krypa ut ur min kropp för att jag höll på att kvävas. Gråt låg och brände och jag visste inte hur man gjorde för att ens koncentrera sig längre. Idag hade jag behövt ha mina mörka läppar som gav mig självförtroende och min bästa vän bredvid mig, som kunde måla och fylla i alla dessa rum i min själ med kärlek istället för svällande ångest. - men hon fanns där, bara några sms bort!❤

Hur mår ni idag? Det är lätt att glömma bort sig själv mitt i ångesten, stressen eller bara allmänt i vardagen. Ibland behöver man stanna upp, låta sig själv lyssna på sin egen kropp! ❤

livet är inte ibland som en dans på rosor

Hej på er! åhh jisses, nu är det ett tag sedan ni hörde något ifrån mig. Har varit väldigt frånvarande här på bloggen länge nu och har ständigt kommit tillbaka med att säga "förlåt" och sen säga att jag lovar att bättra mig. Men egentligen ska jag inte behöva lova något alls egentligen eftersom min blogg ska vara något som ska få mig att må bra. Ett sätt för mig att kunna skriva av mig på när jag behöver och vill. & om jag inte behöver, vill eller orkar så ska ju det såklart vara okej. - och så är det lite just nu. 

Jag har inte bara varit frånvarande på bloggen utan jag har även börjat vara väldigt frånvarande i skolan då jag knappt har gått i skolan denna vecka. I söndags låg jag i soffan och skulle precis gå och lägga mig när allting brast inom mig. Den där fasaden utanpå som egentligen bara innehåller en massa ångest på insidan bara gick sönder och kvar låg jag i fosterställning i soffan med gråten nertryckt i kudden. Jag sa till mamma att jag inte orkar mer. Jag sa att jag är för trött, jag är för vilsen i min själ och jag orkar verkligen inte mer. & så är det. Jag har tappat all energi och ska jag vara helt ärlig så känner jag igen mig på alla symtom till att vara utbränd. - kanske jag är det? det kanske är såhär min kropp reagerar, genom att bli trött och visa total orkeslöshet. För jag orkar ingenting längre. Oavsett hur mycket jag sover så är jag lika trött ändå. Jag har migrän varje dag, ont i ögon och huvud. Kroppen känns svag. Så mamma tog beslutet åt mig, - att vara hemma så mycket som möjligt nu dessa veckor som är kvar av terminen. Göra det sista proven men annars bara vara hemma om dagarna. Om jag orkar någon dag, någon timme, så är det bra. Men om jag inte gör det så behöver jag inte oroa mig för min frånvaro i skolan. Jag har haft kontakt med alla mina lärare i princip och berättat läget och jag är glad och tacksam över all fin bemötande som jag har fått. Det underlättar! 

Så inte nog med att jag är frånvarande på bloggen som jag annars i princip aldrig är så är jag nu väldigt frånvarande i allt jag annars gör i vardagen. Jag behöver vila. Vila huvudet, vila psyket och vila kroppen. För just nu har jag kommit till den tid då ingenting känns kul då jag inte orkar. Att gå med ständig huvudvärk som skulle få vem som helst att bara vilja gråta gör att ingenting blir särskilt roligt och motiverande, inte ens träning som annars får mig att må bra. Skulle träna lite igår och kände inte alls igen min kropp.. kände mig svag och orkeslös vilket inte alls är en känsla som jag brukar känna vid träning. Då brukar styrkan kunna rädda mitt psyke och det får mig att må bra. 

Så nu ska jag lyssna på allt vad min kropp har försökt att säga. Ska till läkaren på bup på fredag och även prata med min psykolog då också vilket känns bra och behövligt. Med tre veckor kvar till ett sommarlov så ska jag klara detta. Oavsett om det handlar om att ligga i soffan dessa tre veckor och sova fler timmar än vad jag någonsin har fått på ett dygn. - om det är det som behövs, så gör jag det. 

Nu vet ni - livet är ibland inte alls som att dansa på rosenblad.. ibland hamnar man på de där äckligt jobbiga taggarna. 

(ni har väl dock inte missat mitt och Amandas senaste avsnitt på vår podd?? där vi pratar om just den där psykiska ohälsan som har drabbats oss båda. & att vi slår fast vid att vi är INTE ensamma om att må dåligt ibland! EN DANS PÅ ROSOR på youtube eller gå in på vår hemsida http://endansparosor.worldpress.com )

Vi hörs när vi hörs älskade ni! - Kom ihåg att ta hand om er, jag har insett nu hur viktigt det är så glöm inte er själva mitt i alltihopa!! KRAM

#2 PICKNICK OCH PSYKISK OHÄLSA

Andra avsnittet ute med MYCKET bättre ljud än i det första vilket gör att detta avsnitt känns som #1 även fast det är vårt andra avsnitt. Det här blir vår start!

I detta avsnitt sitter vi ute i solen och njuter av jordgubbar och fågelkvitter samtidigt som vi sitter och pratar om livets svåra stunder. När man ibland helt enkelt dansar på rostaggar. Vi båda pratar om våra erfarenheter och inser hur svårt det är att förklara hur och när allt egentligen började.

Vi vill i detta avsnitt bara avdramatisera ordet psykisk ohälsa och göra det lättare att prata om saker som det egentligen MÅSTE pratas om men som i dagens samhälle tystas ner. Vi gör detta med varandra, för varandra!

Kom ihåg, – Det är OKEJ att ibland inte må så bra. Livet är ibland som en dans på rosor. PUSS

Hemsida: http://endansparosor.wordpress.com

Instagram: # endansparosor.pod

Facebook: En dans på rosor

 

gränsen är nådd

Hej på er! Det har varit en hel del tystnad här på bloggen de senaste dagarna och det är av anledningen till att min energi och ork inte har funnits där. Jag känner verkligen hur min kropp inte alls hänger med och orkar mina vardagar längre, som att jag är nått min gräns på kontrollerad utmattning. Ni vet, man kämpar och kämpar hur länge och mycket som helst & någon gång tar det stopp. Som att orken tar slut och kvar sitter man med en kropp som man inte känner igen, som att jag vore medvetslös av trötthet. & det påverkar ju verkligen ALLT i mitt liv. Jag har ingen ork i skolan, har svåra koncentrations svårigheter, stressad pga att jag inte orkar plugga pga att jag är så orkeslös, jag orkar inte vara glad och vara mig själv med kompisar för jag känner mig så utmattad och jag har till & med tappat glädjen och orken till att ta mig till dansträningarna.. ALLT verkligen påverkas och det förstör mig.

Hade en allmänt trevlig valborg men mina förväntningar var troligen för höga vilket resulterade till att jag istället fick en hel del ångest på kvällen. Vet inte vad som hände men jag kände mig gråtfärdig en hel del från & till under den mesta tiden av kvällen vilket förstörde känslan av att ha en kul valborg. Tur att Edvin var med, kände mig mer trygg då ifall något skulle hända. Han är ju van och vet hur jag fungerar & vet vad jag mår bra av så det kändes skönt. Det var ju såklart stunder då jag mådde lite bättre osv, det kom och gick hela tiden. Men vi hade otroligt tur med vädret må jag säga!! strålande sol vilket gjorde det trevligt när vi var i parken och hade lite picknick.

Men som sagt, det är mer tyst än vanligt här på bloggen just nu och det är av den anledning att jag är utmattad i hela kroppen. Har läst lite olika saker och fick syn på en lista som forskare har räknat ut, "7 tecken på att du börjar bli utbränd". & allt passade in på mig vilket bevisade en hel del att jag kanske inte mår så bra alls. Detta gör mig så frustrerad på en och samma gång, jag menar, om jag vore 45 år nu istället för 17 så skulle min chef be mig att sjukskriva mig för att det är viktigt att jag tar hand om mig istället för att jobba. Däremot, om man är 17 år så ser det inte alls ut på samma sätt. Om man är 17 år och anser sig själv som utmattad så tas det inte på lika stort allvar så som vuxna gör för andra vuxna. Om man är tonåring så är alltid alla anledningar i princip just det, att man är tonåring. & fine, jag kan sjukskriva mig från skolan om jag vill men problemet blir ju då att jag missar min skolgång och har ingen behörighet till att ens starta ett eget liv. Allvaret är inte lika stort som det är när en 45 årig, 3 barns förälder säger att de gått in i väggen eller är utbrända. För mig är det ingen skillnad?

Sitter iallafall nu i skolan och väntar på att börja min sista lektion för dagen, min kropp känns förlamad av orkeslöshet och om någon skulle fråga hur jag mår så skulle jag börja gråta direkt. 

Ville bara dela med mig lite av vad som händer just nu. För vissa kan det här bara låta som en hel del klagomål och att jag bara ber om uppmärksamhet.. jag vet, det är därför jag är så öppen om mig själv och hur jag mår just för att det ska sluta vara så tabubelagt att må dåligt. Ibland mår man inte bra och då borde man få berätta det utan att någon ska tro att jag endast bara söker uppmärksamhet. Samma sak som jag berättar om något bra eller hur bra jag mår någon dag så är det lika som att jag någon gång skulle prata om något dåligt. Det behövs pratas om, därför pratar jag om det. 

Har en psykologtid och tid hos läkaren nästa fredag på bup, känns långt dit men samtidigt skönt att jag får gå dit. Det var ett tag sen nu så det är verkligen välbehövligt. 

Hoppas ni mår bra, det är ni värda att göra. Kom ihåg att försöka leva i nuet om det är en dag som känns bra. Det är lätt att man glömmer bort de dagar man faktiskt mår bra på och endast fokuserar på allt dåligt. & om det är så att det inte alls känns så bra idag så är det också okej. Du är inte ensam, även fast det kan kännas så. Uppmaningen till er alla blir att försöka se till så att alla i din omgivning har fått en kram idag, fått känna en känsla av omtanke och kärlek från någon. DET ÄR VIKTIGT. - Kram

 

Upp