missmoa!

livet är inte ibland som en dans på rosor

Hej på er! åhh jisses, nu är det ett tag sedan ni hörde något ifrån mig. Har varit väldigt frånvarande här på bloggen länge nu och har ständigt kommit tillbaka med att säga "förlåt" och sen säga att jag lovar att bättra mig. Men egentligen ska jag inte behöva lova något alls egentligen eftersom min blogg ska vara något som ska få mig att må bra. Ett sätt för mig att kunna skriva av mig på när jag behöver och vill. & om jag inte behöver, vill eller orkar så ska ju det såklart vara okej. - och så är det lite just nu. 

Jag har inte bara varit frånvarande på bloggen utan jag har även börjat vara väldigt frånvarande i skolan då jag knappt har gått i skolan denna vecka. I söndags låg jag i soffan och skulle precis gå och lägga mig när allting brast inom mig. Den där fasaden utanpå som egentligen bara innehåller en massa ångest på insidan bara gick sönder och kvar låg jag i fosterställning i soffan med gråten nertryckt i kudden. Jag sa till mamma att jag inte orkar mer. Jag sa att jag är för trött, jag är för vilsen i min själ och jag orkar verkligen inte mer. & så är det. Jag har tappat all energi och ska jag vara helt ärlig så känner jag igen mig på alla symtom till att vara utbränd. - kanske jag är det? det kanske är såhär min kropp reagerar, genom att bli trött och visa total orkeslöshet. För jag orkar ingenting längre. Oavsett hur mycket jag sover så är jag lika trött ändå. Jag har migrän varje dag, ont i ögon och huvud. Kroppen känns svag. Så mamma tog beslutet åt mig, - att vara hemma så mycket som möjligt nu dessa veckor som är kvar av terminen. Göra det sista proven men annars bara vara hemma om dagarna. Om jag orkar någon dag, någon timme, så är det bra. Men om jag inte gör det så behöver jag inte oroa mig för min frånvaro i skolan. Jag har haft kontakt med alla mina lärare i princip och berättat läget och jag är glad och tacksam över all fin bemötande som jag har fått. Det underlättar! 

Så inte nog med att jag är frånvarande på bloggen som jag annars i princip aldrig är så är jag nu väldigt frånvarande i allt jag annars gör i vardagen. Jag behöver vila. Vila huvudet, vila psyket och vila kroppen. För just nu har jag kommit till den tid då ingenting känns kul då jag inte orkar. Att gå med ständig huvudvärk som skulle få vem som helst att bara vilja gråta gör att ingenting blir särskilt roligt och motiverande, inte ens träning som annars får mig att må bra. Skulle träna lite igår och kände inte alls igen min kropp.. kände mig svag och orkeslös vilket inte alls är en känsla som jag brukar känna vid träning. Då brukar styrkan kunna rädda mitt psyke och det får mig att må bra. 

Så nu ska jag lyssna på allt vad min kropp har försökt att säga. Ska till läkaren på bup på fredag och även prata med min psykolog då också vilket känns bra och behövligt. Med tre veckor kvar till ett sommarlov så ska jag klara detta. Oavsett om det handlar om att ligga i soffan dessa tre veckor och sova fler timmar än vad jag någonsin har fått på ett dygn. - om det är det som behövs, så gör jag det. 

Nu vet ni - livet är ibland inte alls som att dansa på rosenblad.. ibland hamnar man på de där äckligt jobbiga taggarna. 

(ni har väl dock inte missat mitt och Amandas senaste avsnitt på vår podd?? där vi pratar om just den där psykiska ohälsan som har drabbats oss båda. & att vi slår fast vid att vi är INTE ensamma om att må dåligt ibland! EN DANS PÅ ROSOR på youtube eller gå in på vår hemsida http://endansparosor.worldpress.com )

Vi hörs när vi hörs älskade ni! - Kom ihåg att ta hand om er, jag har insett nu hur viktigt det är så glöm inte er själva mitt i alltihopa!! KRAM

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas